Så började det…

tb-claes-gran-webEn vårdag i april 1992 blev jag uppringd av de Gourét Litchfield. Han hade under samtal med Klaus Vollbrecht kommit fram till att Sverige behövde ett eget forum för diskussioner kring trädvård och stadsträd. Vid den här tiden var det fortfarande ganska vanligt att det utfördes toppkapningar av träd i stadsmiljö. Detta i en sådan omfattning så att många av oss började få nog. Vi hade under en följd av år, undervisat och informerat om att denna åtgärd är skadlig för träden och kände behov av att göra något konkret åt saken . Således föddes föreningen ur en känsla av frustration och stilla vrede. I Sverige arbetade vid denna tid några få arborister, och vi behövde nå ut till beställarna med information om vikten av en god trädvård. Eftersom de Gourét visste att jag varit engagerad i olika typer av föreningsuppdrag, så föll det sig naturligt att han kontaktade mig i frågan om att starta en förening. Det fanns visserligen ett chapter av ISA i Skandinavien, men det organiserade huvudsakligen aktiva arborister och trädproducenter. Vi ville bilda en förening som organiserade alla intressenter kring den svenska trädvården.

Den 22 maj 1992 samlades vi femton tappra på Bergianum i Stockholm. Inte så många, men alltid en början. På detta möte diskuterades föreningens syfte och form. Föreningen bildades efter votering, med acklamation. Under detta möte började vi också skissa på föreningens målsättningar. Så småningom utkristalliserade sig fyra delområden, som vi skulle koncentrera oss på:

Legitimitet: Föreningen måste snabbt skapa sig ett namn som saklig och trovärdig i frågor som rör trädvård. Detta skulle uppnås genom att vi arbetade internt mot yrkesfolk och viktiga beställare med information och medlemsvärvning. Samtidigt ville vi informera allmänheten via massmedia om föreningens existens. Förhoppningen var att föreningen så småningom skulle kunna fungera som ett slags trädombud dit både allmänhet och beställare kunde vända sig.

Utbildning – Föreläsningar – Exkursioner:Föreningen skulle stå bakom ett brett kursutbud i ämnet trädvård och genom att delta i den allmänna debatten föra ut en riktig syn på träd och trädvård. På sikt borde föreningen även sträva efter att genom föreläsningar och fältexkursioner sprida kunskaper i ämnet.

Standardisering – Regelverk:Föreningen borde aktivt delta i arbetet med att utforma en standard för trädvård och därmed förenad nomenklatur.

Medlemsvärvning: Vi kände oss tvungna att fort uppnå en medlemsstock med cirka 300 medlemmar, jämnt fördelade över landet.

tb-bild2006-web

 

 

 

 

 

 

 

  

Vi funderade också kring vilka målgrupper en sådan här förening kunde ha, och kom fram till följande fyra målgrupper:

  1. Yrkesfolk
  2. Beställare och politiker.
  3. Trädälskare och naturintresserade.
  4. Allmänheten.

Slutligen valdes en interimstyrelse bestående av:

Ordförande: Jana Zupanc

Sekreterare: Bodil Hammarberg och Ulla Egersten

Kassör: Claes-Göran Lyktberg.

Inför första årsmötet

Nu vidtog ett intensivt arbete för att sprida information om den nya föreningen. Klaus och Jana tog på sig det tunga ansvaret att informera massmedia och VIP. Vi utsåg fyra regionala ombud, Arne Jansson i Malmö, Eva-Maria Hellqvist i Göteborg, Sten Göransson i Norrland och Mikael Martelius i Stockholm.

Vidare skulle ett pressmeddelande släppas den 12 juni i hela landet. Tidpunkt för första årsmötet bestämdes till den 16 oktober klockan 9.30. Även detta möte kom att hållas på Bergianum. Glädjande nog så var uppslutningen på detta första årsmöte god, cirka 35 personer närvarade. Vid mötet valdes Jana Zupanc till ordförande, C-G Lyktberg till sekreterare och Ingvar Westerberg till kassör. Vidare utsågs de Gourét till att sköta föreningens internationella kontakter och även han valdes in i styrelsen. 

Under 1993

Under nästföljande år började kampanjen med medlemsvärvning att ta fart, det togs fram en logotype för föreningen och det beslutades om att föreningen skulle hålla ett inledande symposium i februari 1994. Under detta första år utarbetades också föreningens syfte:

  • Att informera och utbilda yrkesutövar för en trädvård som är baserad på vetenskapliga grunder. Utbildningen sker genom kurser, konferenser, en egen tidskrift och litteratur.
  • Att informera dem som köper trädvårdsinsatser av entreprenörer om vad som ur biologiska och ekonomiska synpunkter är riktig trädvård.
  • Att informera allmänheten om hur man ska behandla träd. Träd på de enskilda privata fastigheterna är en viktig del av den kommunala grönskan. Att vårda denna grönska på ett riktigt sätt är viktigt ur samhällets synpunkt.
  • Att utveckla en nomenklatur och standardisering av trädvårdande åtgärder. Ett väldefinierat och gemensamt yrkesspråk är nödvändigt för kommunikation mellan yrkesutövarna och deras kunder.
  • Att verka för auktorisation av yrkesutövarna (arborister) som tillhandahåller trädvårdsentreprenader. Ett bevis (certifikat) att en person har tillägnat sig adekvata kunskaper om trädens biologi, skulle ge beställarna en större säkerhet – att arbetet utförs på ett riktigt sätt.
  • Att få acceptans som remissinstans för ingrepp i enskilda träd, parker, historiska anläggningar och andra betydelsefulla trädplanteringar.
  • Att samarbeta med organisationer inom den gröna sektorn.

Första symposiet

tb-henningsson-webHär träder Claes Henningsson in i handlingen. Han hade efterträtt Jana Zupanc som ordförande och tillsammans anordnade vi föreningens första större egna arrangemang - Symposiet ”Stadsträdet och dess framtid” - på KTH den 16 februari 1994. Intresset för mötet var glädjande stort och vi fick bekräftelse på att föreningen var nödvändig och efterlängtad. Anmälningarna var så många att vi blev tvungna att sätta ett tak för deltagarantalet. Vi hade inte i vår vildaste fantasi kunnat föreställa oss detta stora intresse. Symposiet inleddes med kaffe och fralla, populärt inslag för dem som kom resande långt ifrån. Över huvudtaget var kringarrangemangen perfekta, som alltid, när Claes Henningsson är värd. KTH:s rektor Janne Carlsson hade vänligheten att önska alla välkomna och mötet innehöll både föreläsningar och paneldebatt. Massmedia representerades av Eva Hernbäck från DN och en reporter från Radio Stockholm, som intervjuade sekreteraren i direktsändning. Vi nådde i ett nafs många stockholmare med den glada nyheten att det nu fanns en förening som värnade om våra stadsträd. Att nå alla DN:s läsare samt cirka 150 000 lyssnare i direktsändning är inte så dåligt för en nystartad förening.

Hur vi fortsatte…

Utfallet av mötet blev mycket lyckat och denna fina start på Claes tid som ordförande var en stark bidragande orsak till att föreningen – när Claes och jag lämnade styrelsen i augusti 1995 – hade över 200 medlemmar.

 

Claes-Göran Lyktberg

Denna artikel publicerades i Trädbladet nr 3. 2006 men vi tyckte det var värt återpublicering med tanke på att föreningen firar sitt 25-års jubileum.